Tankar från en helt vanlig hjärna.

 

 

 

Den 2 oktober är på flera sätt en historisk dag. Den 2 oktober är internationella ickevåldsdagen men också Guineas nationaldag. Det var den 2 oktober 1950 publicerades det allra första avsnittet av Snobben och samma dag 29 år senare föddes Maja Ivarsson som så småningom skulle bli den fantastiska sångerskan i The Sounds.

Och som om inte det vore nog. Den 2 oktober 2008 hände något som vida överstiger allt annat som hänt denna dag. Eller i alla fall för dem som bor i Uppsala trakten. Framförallt de som bor lite öster om staden sådär ca 10 min ut på landet. Kanske allra mest de i området som kör bil. Detta är nämligen dagen då jag fick mitt körkort.

 

 

Jag har kört ganska mycket bil sedan den dagen och hela tiden fått mer och mer självförtroende. Jag anser mig själv vara en alldels utmärkt chaufför. Kanske är det också det som är problemet. Det sägs att unga killar är de som är farligast i trafiken. De testar gränser och kör som om de vore odödliga. Måste nog erkänna att jag också hör lite till den gruppen. Ca en månad efter jag tog körkort åkte pappa och jag till Nynäshamn och köpte en liten vit Toyota Corolla från 1998. Den döptes genast till om Carola.  (Hon vi köpte den av kallade bilen Musse! Jag menar hallå! Vem som helst vet ju att bilar ska ha tjejnamn.) Jag grät när jag körde hem Carola. Glad men rädd att jag inte skulle kunna ta ansvar för något så fantastiskt som en bil. Men så var det det där med tiden som går och saker som plötsligt inte verkar så allvarligt längre.

 

 

Här följer en liten lista över saker jag (hittills) utsatt Carola för:

 

-       Kört in i ett staket.

(Skulle den första riktigt kalla dagen vinterdagen se efter om det var halt. Så jag tvärbromsade. I en kurva. Fick sladd. Och där stod staketet.

 

-      Kört in i Hermans farbrors sportbil från 70-talet.

(Som tur var tyckte han att jag var bra för Herman så han blev inte så arg.)

 

-       Kört in i sidan på pappas garageport

(Porten är 7 m bred.)

 

-       Backat på en sten

(Den låg inte där när vi kom!)

 

-       En soptunna

(Samma förklaring.)

 

-       En natt i Flogsta

(Någon slog sönder båda framlyktorna, hela bakrutan samt fixade några fina bucklor)

 

-       Försökt till att reparera skadorna efter natten i Flogsta

(Min grekiske farbror och jag stod en hel dag i garaget och försökte slå ut bucklorna. Sen målade vi vitt igen. Eller nästan vitt. Typ kräkfärg. Än idag ser det ut som att något slagit på bilen och sen spytt i hålen.)

 

-       Jag har även fått ca 10 parkeringsböter, bumpat x antal bilder på parkeringsplatser, fått punktering, rivit sönder plastgrunkan som ska sitta över regskylten i bak samt kört sträckan Uppsala- Knivsta med ett avgasrör släpandes i backen.

 

 

Som sagt är detta de klumpigheter jag hittills hunnit med. Säkert kommer jag hinna göra många fler innan Carola går i graven. Men jag har också älskat den där bilen sönder och samma. Som jag grät den där dagen då någon tyckte var skulle vara en kul grej att slå sönder en liten vit Toyota. Anledningen till att Carola har kommit att betyda så mycket för mig är egentligen väldigt enkel. Jag är uppvuxen på landet. Men nu kunde jag för första gången i mitt 19 åriga liv ta mig precis vart jag ville utan att vara beroende av föräldrar som skjutsade eller bussar som aldrig gick. Den känslan av sådan total frihet är något jag alltid kommer bära med mig. Så det finns ytterligare en anledning till varför den 2 oktober är en sådan viktig dag.

 

Den var den 2 oktober 2008 jag för första gången kände mig vuxen.