Om kärleken som vinner.
Visst kan det kännas fånigt. Hon är ju en människa av kött och blod. Hon är inte mer viktig är någon av oss andra. Varför blir folk så upphetsade över att just hon delar ut priset årets homo. Så jävla märkvärdigt är det väl ändå inte. Kan vi inte prata om något viktigare nu. Asså hur pinsam var inte Sean Banan i melodifestivalen!
Nej det är väl egentligen inte så märkvärdigt. Och det om något tycker jag är helt fantastiskt. Att det för de allra flesta är en självklarhet att någon som är en så tydlig representant för Sverige ska visa sitt stöd för mänskliga rättigheter. Men det är ändå unikt. 2013 var första gången en amerikansk president öppet visade sitt stöd för att alla som andas har rätt att älska. Oavsett vilka könsdelar de två organismerna råkar ha. Det var väl på tiden att det blev sagt även om öronen vissnade på några miljoner amerikaner. Men de hörde inget innan heller så det var ingen större förlust.
Jag älskar att jag lever i ett av världens mest jämställda länder och att vår kronprinsessa står och säger ordet homo i tv. Det har gått fort de senaste 30 åren och livet för de som lever utanför den heterosexuella normen har blivit bättre. Men det finns krafter i vårt samhälle som växer ännu snabbare. Krafter som vi försöker ignorera. Vi vill inte ge dem den uppmärksamhet de kräver men det är svårt. Svårt att stå emot impulsen att skrika och svära och slå mot det som vill ta ifrån oss allt det vackra och kärleksfulla vi byggt upp. Det är svårt att ignorera de som näthatar kvinnor, de som säger att Sverige bara ska vara ett land för etniska svenskar, de som använder min hudfärg och min hårfärg som propaganda för något som gör att jag vill kräkas. Jag vill inte behöva skämmas för att jag är blond eller för att jag är glad att vara svensk. Det min rätt. Men de tog den.
Jag minns så väl den dag jag för första gången blev kallad hora. Jag blev så chockad. Och rädd. När jag berättade vad som hänt fick jag höra att ”så där säger killar, det är bara för att han tycker om dig, killar mognar inte lika fort som tjejer, du är ju så vuxen och klok, strunta i honom nu”. Jag vet inte vad han gör idag. Kanske har han mognat. Kanske har han vuxit upp. Men hatet mot kvinnor finns kvar. Hatet mot alla dem som inte tillhör normen finns kvar även när vi lämnar skolan. Och det gror och glöder. Ända till någon öppnar munnen och ropar riktigt högt. Ända till någon startar ett parti som Sverige demokraterna eller Svenskarnas parti. Då blir glöden till eld.
När kronprinsessan delade ut priset till årets homo, då släckte hon en del av den elden.
Jag älskar kungahuset. Det är ingen hemlighet. Jag älskar glittret. Jag älskar sagan. Och nu tror jag att jag också är lite små förälskad i Viktoria.
Kärlek eller hat. Vad väljer vi?
http://www.qx.se/Xtra/liv/22867/sagolikt-nar-forsta-killparet-fran-uganda-gifte-sig
http://www.svenskarnasparti.se/2012/09/06/alla-som-ater-ris-ar-inte-kineser/
