Sommarregn

Ibland kommer orden som ett vattenfall. Ibland kommer de inte alls. Ibland vill jag bara stå i ösregn med armarna utsträckta och låta vattnet skölja bort alla tankar som hindrar de rätta orden från att komma. Tankar som stoppar flödet. Finns det något så befriande som ett sommarregn en söndagseftermiddag. Ett vatten som tvättar bort spåren efter gårdagskvällen. Fimpar flyter ner i brunnar, spyor spolas bort och fotspåren efter de som gått längs gatorna suddas ut. Det är ett renande regn. På samma sätt som gatorna spolas rena tvättas samveten och minnen. ”Vad hände igår? Vad sa jag egentligen? Äsch, det var nog inte så illa.” Regnet får gårdagen att kännas avlägsen och länge sen.

 

Tankar som stoppar flödet. Den flod som rinner i mig. Under mina fötter när jag går i rännstenen. Tillsammans med skräpet rinner tankarna ner i älven. Flyter med vattnet hela vägen ner i Oslofjorden där de tillslut blir en del av havet. Där rullar de runt och blandas med andra tankar som stoppat andra flöden. Här kan inget stoppa dem. Havet är en fristad för alla och ingen är varken unik eller olik. Allt är ett.

 

Finns det något så befriande som ett sommarregn. Kanske tiden efter. När urinlukten vid porten bredvid inte längre finns kommer andra dofter fram. Sommardofter. Grillmat och kamomill. Överkörda daggmaskar och blöta hundar. Blöt hud som glänser i det återvändande ljuset. Doften av parfym från en förbipasserande. Kvinnan försvinner men hennes doft dröjer sig kvar i mina näsborrar. Märkligt det där, hur vi förenas.

 

Tystnaden efter regnet. Lättheten i luften. Lättade sinnen. En nystart och ett löfte om något ännu bättre. Plötsligt bryts molnen itu och jag undrar om det har ett ljud. När en skrap stråle sol sträcker sig ner mot den dränka jorden. Jag tänker mig att det är ett ljud som liknar en suck. Molnen suckar av lättnad efter att ha utfört sitt uppdrag. Nu är det solens tur att göra sitt för de små figurerna som traskar omkring i rännstenar där nere på jorden. Tills det åter blir dags för regnat att rena deras sinnen.

 

Tack och lov. För sommarregn. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0