Ja. jag vill ju inte skryta men jag råkar faktiskt älska mitt jobb.
Vissa dagar vet jag att jag har världens bästa jobb. Som tur är är det långt ifrån alla dagar. Då kanske jag skulle börjat känna mig nöjd och att nöja sig är en av de värsta synderna någon av min generation kan begå. Nej, ur den synvinkeln är det tur att torsdagar finns.
De flesta har nog en dag i vecka som helst skulle hoppa över.
Torsdagar är min längsta dag. Jag jobbar från kvart i åtta till kvart i fem. Nio timmar. Förvisso jobbar jag precis lika länge både måndag och tisdagar också men av någon anledning känns torsdagar alltid extra tunga. Det är alltid på torsdagar barnen är som bråkigast. Det är alltid på torsdagar jag antingen försover mig eller vaknar för tidigt. Båda scenarion lika irriterande. Om något barn skulle få för sig att bli magsjuk och börja kaskadkräkas medan han eller hon sitter i mitt knä sker det med största säkerhet på en torsdag.
Ibland när jag och Lisa håller varsin skrikande unge i ett krampaktigt grepp och våra förtvivlade blickar plötsligt möts kan vi inte låta bli att skratta. Vi ser på kaoset. Samma noggrant kontrollerade kaos som finns i alla barnehagar, överallt.
Vi skrattar. Och säger i kör ”Det är tur att vi gillar vårt jobb”.
För visst gör vi det.
De dagar jag vet att jag har världens bästa jobb var för exempel en dag i förra veckan. Jag hade lyckats försova mig fast än det bara var onsdag. Resultatet blev att jag med oborstat hår och morgonandedräkt fick kasta mig ut ur lägenheten för att hinna med bussen. Svettig och sur kom jag till jobbet och kände i hela kroppen att det här skulle bli en riktigt dålig dag.
I dörren möter jag S. S är 3 år och är en av de som blir lämnade första och hämtad sist. Men detta är något han ännu aldrig reflekterat över. S säger ett snabbt ”god morgon” och ska just springa förbi mig när någonting plötsligt får honom att stanna till. Han ser upp på mig med sina mjukt bruna ögon och säger
”Oj, Agnes, jag visste inte att du var så vacker i dag!”
Så tränger han sig förbi mig och för att komma först in.
Poff, sa det, så ändrades hela mitt humör och där med var den dagen räddad.
